Dag 32

Igår på månadsdagen var planen att göra fotavtryck, det hanns aldring rikigt med så nu har vi färgen framme med planen att göra nya avtryck.

Tvåan är fortfarande lite blek, vi tror att du behöver en blodpåfyllning men morgonens prover visar att du har fina värden. Som vanligt får du hicka efter maten, men det brukar lägga sig efter ett tag. Men efter en av måltiderna strax innan mamma och pappas lunchtid är tvåan lite orolig och kräks litegrann. Efter en liten stund blir du lugn igen.

Pappa passar på att tvätta under lunchen och mamma går ner ensam till neo efter maten. Det är flera doktorer och sjuksköterskor som tittar på tvåan. De berättar att han har kräkts massor medan mamma och pappa har varit borta, att han tycker att det är jobbigt att andas och får ovanligt mycket dippar i pulsen.

De ringer röntgen som kommer och tar en bild på din mage. Där ser de att du har väldigt mycket distension av tunntarmen på din vänstra sida. De tror att du kanske har stopp i tarmen.

Men du är väldigt skör. Läkarna säger att du inte ska få någon mer mat just nu. De bedömer också att du inte orkar andas helt själv. Du blir intuberad igen. Vid en intubering används ett laryngoskop. Verktyget hjälper läkarna se att de sätter respiratortuben på rätt ställe. Läkaren som gör ingreppet är skicklig, och det går snabbt.

Du kan nu få hjälp med andningen. Något du tar vara på direkt. Du låter maskinen andas åt dig. Den matsond du redan har, kan läsa av när du vill andas genom att analysera din diafragma. Kurvan på maskinen som visar aktiviteten är helt flak. Du är för trött för att andas själv just nu.

Det planeras ta en hel del prover på dig. Då behöver du en utfart. Annars måste man sticka dig så många gånger. Dina kärl är så små, att det kan vara svårt att få till en artärnål. Läkarna vågar heller inte försöka för många gånger. Du har inte oändligt med kärl. Under dagen lyckades de inte få till någon artärkateter, och man väljer att vänta lite.

Det beställs en kontraströntgen för att kolla ifall du har helt stopp i tarmen. Du får 4 ml kontrastvätska i sonden. Kontrastvätskan kommer synas väldigt tydligt på röntgenbilderna. På så vis kan man se ifall det är stopp någonstans i tarmen. Det behövs ta flera röntgenbilder, under lång tid för att se hur vätskan färdas.

Mamma och pappa får se på röntgenbilderna. Man ser tydligen att kontrastvätskan kommer in i magsäcken, men efter några röntgenbilder till ser man att vätskan börjar värdas i tunntarmen.

Då du inte har någon artärnål finns det heller inget bra sätt att ta blod. Då måste man sticka dig. I och med att man kommer behöva ge dig medicin sätter man en extra perifer venkateter. När man satte din nya PVK passade man på att dra lite blod samtidigt. Blodet testas. Du har rätt dåliga värden.