Dag 38

För omväxlings skull har ni haft en lugn natt.

Tvåans antenn på huvudet är kvar. Det är bra, den vill vi ha kvar tills din antibiotikakur är över.

Kirurgerna kom förbi för att titta på din stomi. Du har ju påse nu, och de ville ser ifall det går att överföra bajs från den aktiva stomin till den passiva. Du har egentligen bara använt din tunntarm den senaste tiden. Du hade behövt öva på att använda din tjocktarm också.

De visar mamma och pappa hur man gör. Innehållet i din stomipåse är lite för tjockt. Det går att tunna ut det med lite koksaltlösning. Då blir det rinnigt nog att dra upp i en spruta. Kirurgen drar upp cirka 5 milliliter. Sen används en Foleykateter, Ch 6 (2 millimeter), som förs in 4 centimeter i den passiva stomin. Kirurgen sprutar sedan långsamt in blandningen.

Detta ska göras två gånger om dagen. Du är inte helt van vid att använda din tjocktarm, och det är inte din favoritsysselsättning att göra stomiöverföring - men det måste bli gjort.

De maskiner som sköter din andning sparar information om hur du andas. Läkarna har kollat på informationen sedan du intuberades igen. Information visar på att du andas på bra. Du andas faktiskt på så bra att de överväger att ta bort din tub igen. Pappa tycker det är lite konstigt, du blev ju nyligen av med den, och under ganska drastiska omständigheter fick du den tillbakasatt. Läkarna berättar att med rätt förberedelser behöver det inte bli lika stökigt.

De sänker lite inställningar som gör att du inte tröttas ut lika mycket. Tanken är att förbereda dig för att extuberas.

Ettan växer på bra. Du är fortfarande ett matvrak, och blir jättearg precis innan matdags. Du får ibland lite bradykardier, pulsdippar, ifall vi missar din mattid med några minuter. Pappa tror det kanske är något du gör med vilje, och att det är lite väl extremt att påverka din hjärtrytm bara för att du tror att vi inte kommit ihåg att mata dig.