Dag 44

När mamma och pappa kommer in på till avdelningen på morgonen är Ettan arg. Sköterskorna tror att han blivit allt mer van vid att få vara ute i famnen. Han saknar helt enkelt oss.

Du måste tyvärr vänta lite, för det är dags för byte av stomipåse på Tvåan. Mamma och pappa har övat några gånger nu. Det viktigaste är förberedelserna. Det sista man vill är att stå med dig i ena handen, en läckande stomipåse i andra, och inte ha någonstans att lägga den.

Mamma plockar fram:

• 2 st blå provtagningsunderlägg
• 2 st bomullspinnar
• 3 st små platspåsar
• 1 st blöja
• 20 st kompresser
• 1 st ampull, 10 milliliter, natriumklorid
• 1 st ampull, 20 milliliter, sterilt vatten
• 1 st stomipåse
• 2 st klisterborttagningsservett
• 1 st hudbarriärsservett
• 1 st spruta stomipasta
• 1 st matspruta 10 milliliter
• 1 st 6 Ch urinkateter
• 1 st konisk sond-till-sprutadapter
• 1 st hudskyddsring

Det är också rätt smidigt om man kommer ihåg att klippa till hålet för stomipåsen innan man börjar. Det tar nästan en timme att både byta stomipåse och göra en överföring. Men när allt är klart blir du rätt nöjd.

Ettan får komma ut till pappa, och tvåan får komma ut till mamma. Ni blir ute i tre timmar. Tvåans stomipåse höll hela tiden, och kommer inte behöva bytas på ett tag i alla fall.

Rummet ni har era kuvöser i är inte särskilt stort. Där finns plats till ett litet skrivbord, två små skåp på hjul med förnödenheter, två amningsstolar med fotstöd och inte jättemycket mer.

Trots det flyttar sköterskorna in en hel sjukhussäng. Den hamnar mellan era kuvöser. Pappa mäter syrgasslangar och elkablar till era andningsstöd. Mamma bäddar ned några extra kuddar i sängen.

Idag ska mamma försöka få ut er båda två i famnen. Samtidigt.

Pappa får lyfta upp er en och en. Ettan kommer först. Hans andningsstöd når hela vägen till sängen. Pappa måste bara ta ett högt steg över sladden till saturationsmätaren, sedan kan han lägga ned dig i famnen på mamma.

Tvåan blir lite klurigare. Hans andningsstöd räcker inte hela vägen. Elsladden är inte tillräcklig lång. Som tur är har de flesta maskinerna ett batteri som kan driva dem ett litet tag. Sköterskan kopplar ur maskinen som slår över till batteridrift. Pappa lyfter ut Tvåan från sin kuvös och går sakta mot sängen. Du väger inte ens ett kilo, men du känns ofantligt tung och dyrbar de få meterna du färdas genom rummet.

Ni möts för första gången sedan ni kom ut i världen. Ni ligger vända mot varandra, med öppna ögon. Era armar flänger runt lite okontrollerat, så som de brukar göra. Ettan lyckas få tag i tvåans ena hand. Ni håller stilla i någon sekund.

Ettan somnar direkt. Han har aldrig sett så nöjd ut innan. Munnen öppen och händerna vilandes på sin bror. Tvåan ligger nästan hela tiden och tittar. Som att han inte riktigt tror att det är sant.

Ni finner varandra där i mammas famn, och allt är liksom som det ska vara. Sköterskorna blir lite känslosamma - det blir mamma och pappa också.