Dag 70

Tvåan har känt sig lite utanför i CPAP-maskinen. Då Ettan gått över till högflödesgrimman kunde ju inte Tvåan låta bli. Du ville ju också slippa mössa och mask. Du får din alldeles egna högflödesgrimma.

Det är stomipåsrekord. Femton timmar. En liten påse med vitt pulver är lösningen på alla dina problem. Men det hoppas vi inte gäller i andra sammanhang.

Mamma och pappa måste plocka ihop lite av era saker som ligger utspridda i salen. Ni ligger i samma säng nu och de flesta av era maskiner och saker är i ena hörnan av rummet. Personalen säger att de börjar få ont i intensivvårdplatser. De kan behöva lägga in ett barn i vår sal, där Ettan brukade ha sin kuvös. Det känns lite märkligt, att vi haft ett och samma rum i över två månader, och nu kanske vi måste dela det med någon annan. Men än så länge behöver de bara ha platsen i beredskap, det är inget barn på ingång, än.

Sköterskorna nämner också att det börjar bli dags att planera för att flytta ned lite i korridoren. Just nu är där fullt, men ni börjar bli såpass friska att ni hade klarat av att bo på intermediärvårdsavdelningen.

Mamma och pappa hoppas på att vi får vara kvar på samma sjukhus, och inte flyttas till staden där vi egentligen bor. Vi tycker så himla mycket om alla sköterskor som har hand om er - ni tycker nog till och med om dem ännu mer.