Dag 190

Idag är det er första midsommar.

Dagen kunde knappt börjat sämre. Ettan har mitt i natten lyckats dra i sin sond så den sitter löst. Mamma och pappa får fästa om den innan 05:00-maten. Du har varit orolig hela natten. Mamma har bytt en kissblöja, testat använda en snorsug då du låtit lite snorig och inte ens av mat blir du nöjd. Till slut ger mamma upp och tar ut dig till babygymmet. Där trivs du såklart. Du leker dig trött. Du somnar efter ett tag. Det gör mamma också, i soffan bredvid.

Pappa sover i sovrummet med Tvåan. Som såklart också dragit i sin sond. Den får också en ny tejpbit. Mamma börjar bli bra på att fästa sondtejp nu, det behövs ju göras nästan varje dag.

Ni sover länge på förmiddagen. Det är nog bäst, efter att ni stökat runt hela natten. Mamma och pappa passar på att vila lite. Men efter 14:00-maten är planen att gå på picknick i parken. Mamma börjar så smått packa ihop era saker och lite mat till mamma och pappa. Ni vaknar självklart båda två under tiden. Ni är ledsna. Nästan otröstliga. Det springs runt i lägenheten i ett tappert försök att snabbt få ihop alla grejerna. Picknickkorg och kylbag. Filt och syrgasflaska. Men till slut är vi alla i parken.

Denna gången är det Tvåan som sover precis hela tiden. Ettan får sitta med mamma och pappa på filten. Mamma har kommit på genidraget att fästa bågarna från babygymmet på era babyliftar. Ettan tycker självklart detta är en hit.

Det är strålande sol. Mamma och pappa tar samma plats i parken som igår. Där är det lite skugga, och inte allt för skyddat mot vinden. En lätt bris svalkar bra i värmen. Efter lite rökt lax på knäckebröd och jordgubbar med glass är det dags att ge er lite mat också. Men maten får ni hemma.

Det är nästan outhärdligt varmt hemma. Det är till och med för svettigt att vara i vardagsrummet. Mamma och pappa bär i en i sovrummet istället. Där är det lite svalare. Ettan har svårt att svalka sig. Du är nästan otröstlig. Du är svettig och obekväm. Det tar lång tid innan du samlar sig nog för att kunna vila en stund. Tvåan är också obekväm. Ni var ganska nöjda när vi var ute, så mamma och pappa försöker igen. In med er i vagnen och ut på en promenad. Det fungerar fint till en början. Ni båda sover i vagnen. Tills det kör förbi några ungdomar på fyrhjulingar, mitt i stan. Det låter så högt att ni båda vaknar. Inget verkar hjälpa nu. Ettans syrgasflaska börjar också ta slut. Mamma och pappa får helt enkelt ge upp. Det blir att gå tillbaka in i värmen och försöka få er att somna.

Det går sådär. Till slut sover ni båda. Det blir en sen midsommar middag för mamma och pappa. Sill och potatis klockan 22:30 - men så är det ibland,