Dag 224

Pappa går och lägger sig tidigt. Mamma tar sena kvällspasset för en gångs skull. Det ska bli en tidig morgon för pappa, så det är smidigast om mamma tar 02:00-maten och pappa tar 05:00-maten. Då kan pappa vara uppe tills det är dags att åka 07:00. Ettan ska till hjärtcentrum för blodprover och ultraljudsundersökning. I och med att en av blodproverna som ska tas är en digoxinkoncentration måste du ta ditt blodprov innan 08:00-medicinen.

Denna gången är ingen sjuktransport bokad. Istället kommer morfar och hämtar upp pappa och Ettan. Du ska äntligen få åka husbil. Den är väldigt mycket mer rymlig än de andra sjuktransporterna du brukar åka. Det är lite trångt att komma in genom dörren, men ditt babyskydd kommer precis igenom. Du får platsen närmast fönstret. Pappa sitter bredvid. Sen bär det av. Du verkar tycka det är roligt att åka husbil. Vanligtvis brukar du somna under resans gång, men här vill du titta runt på saker och ting. Däremot somnar nästan pappa, som måste kämpa för att hålla sig vaken. Helt plötsligt är husbilen framme vid hjärtcentrum. Kanske hade pappa somnat till ändå.

Morfar kör och tankar husbilen, och pappa går in med dig till mottagningen. För att du inte ska vara allt för hungrig när du ska stickas värmer pappa lite mat till dig i kafeterian som också funkar som ett väntrum för dig. Det är den enda platsen som inte är ett mottagningsrum där pappa kan koppla in sig på syrgas. Allt för att spara lite på syrgasflaskorna du använder annars. Du har plåster på båda händerna. Pappa har satt på lite emla, en lokalbedövande kräm för bedövning av hud inför nålstick, över dina handryggar. Det var inte helt lätt då plåstret var lite för stort. Dina händer är inte så jättestora.

Du äter upp din mat på flaskan, men du får inga mediciner än - det ska först tas lite blodprov. Du blir inkallad till ett mottagningsrum och där är allt förberett. Efter en liten check med en sticklampa bestämmer sköterskan sig för en hand och tar bort emla-plåstret. Sen sticker hon. Det droppar först på lite dåligt, men sen efter ett tag rinnger det på. Du verkar inte reagera. Kanske var det bra med emla-plåstret ändå. Pappa håller för säkerhetsskull din anda hand och samtidigt ger dig lite sockerdroppar på nappen. Det hela är över på nolltid. Det jobbigaste verkade att sköterskorna höll fast din hand. När du väl fick tillbaka den var du helt lugn igen.

Det görs ett kort EKG för att kontrollera din hjärtrytm. Allt ser bra ut. Det är inte alltid så lätt att ta ett EKG på dig, för du tycker om att sprattla med både ben och armar. Men denna gången gick det ganska bra. Du hade fin hjärtrytm och de kunde inte se några arytmier. Det tas också ett blodtryck. Historiskt sett har det också varit svårt för dig, men denna gången kom värdet nästan direkt. Även det såg väldigt bra ut.

Sist men inte minst börjar det bli dags för ultraljudsundersökningen. Återigen har du tidigare varit lite stökig och gjort det svårt för läkarna som undersöker dig. Men denna gången var du faktiskt ganska lugn. Förutom att du ville hjälpa till och hålla i proben som används vid ultraljudsundersökningen. Läkaren var snäll och lät dig hålla i den. Eller var det kanske så att du var snäll och lät läkaren hålla i den? Oavsett vem av er det var som faktiskt gjorde undersökningen var resultaten goda. Du har en fin hjärtform och idag gick det inte ens att mäta läckaget över trikuspidalisklaffen, det var för lite flöde för att enkelt kunna fånga på mätningarna.

Sen är du klar. Allt har gått rekordsnabbt. Pappa bär ned dig till huvudingången och ger dig dina mediciner. Precis när sista medicinsprutan skjutits in i sonden kommer morfar och hämtar upp dig. Pappa kan ha somnat lite på hemfärden också. Men du var såklart vaken hela tiden - du ville ju ta vara på att få åka husbil.

Väl hemma går det bra att somna, både för dig och för pappa. Men pappa vinner, han sover i nästan fyra timmar. När pappa vaknar är det snart dags för er att gå ut på promenad. Pappa är nästan tröttare än innan han sov. Gäspande går han och börjar packa ihop sköt- och kylväska. Vädret är lite klurigt, för det är båda varmt och kallt samtidigt. En massa olika sorters kläder får packas ned. Varma kläder för när ni ska få mat i skuggan, och svalare kläder när vagnen rullas i stekande sol.

Det blir en ganska långa promenad. Den bär av mot matvarubutiker och strandpromenader. Det blir till och med ett glasstopp på vägen hem. Men tålamodet hos Tvåan har börjar ta slut. Du har ett bra tålamod - men det är väldigt kort. Mamma får plocka upp dig i selen, som du såklart bara vill åka framlänges i. Men till slut är du nöjd. Så nöjd att du inte vill komma ur selen även när mamma kommer hem med dig.