Dag 226

Som vanligt ringer Ettans mat- och sovklocka prick klockan 08:00. Exakt enligt matschemat. Du är hungrig och du kan inte vänta en sekund längre för att få mat. Mamma går och värmer din flaska och matar dig. Tvåan sover ett tag till. Men efter ett tag i vardagsrummet kikar pappa lite snabbt på babymonitorn och ser två vidöppna ögon stirrandes in i kameran. Förutom att det såg lite läskigt ut var du rätt nöjd. Men pappa går ändå in i sovrummet och plockar upp dig. Det är dags för lite blöjbyte och du ska också få lite mat.

Morbror kommer också på besök. Det är många i lägenheten. Mamma, pappa, mormor, morfar, morbror med partner - och så ni två såklart. Inte nog med att det är mycket folk, det är grejer överallt också. Dammsugaren står framme då den inte får plats i förrådet, era barnstolar gör att man måste gå lite hinderbana för att komma fram till matbordet. Sist, men inte minst, har pappa dragit ut alla lådor från köksön och spridit ut i hela lägenheten där det fanns lite tom avställningsyta. Han skulle installera lite LED-lister. Installationen visade sig lite svår när man samtidigt måste värma mat och trösta er lite då och då. Det blir ungefär en minuts arbete per tio minuters fixande för er. Men så blir det ibland.

Ettan har haft lite svårt med att äta på flaska. Efter 08:00-maten vägrade du äta själv och fick sondas istället. Kanske var det lite mycket som hände runt omkring som var mer spännande. Du hade helt enkelt inte tid att äta. Du var ju upptagen med att se på vad alla andra gjorde. Din avsaknad av matro kanske gjorde att du fick lite mer ont i magen än vanligt. Du hade flera episoder av gråt och skrik. Inte ens magmassage och pappas bärgrepp fungerade. Till slut fick pappa använda en pysventil. Det fungerade bra. Det kom ut massor av gas, och du kunde slappna av till slut.

Tvåan har sovit ovanligt mycket. Du tycker om när mamma bäddar ned dig i storsängen på de fluffiga täckena med en liten filt. Du sov middag i över en timme. Det är kanske nytt rekord. Pappa glömde bort vart du var någonstans och sprang runt och letade när det var dags för mat. Du syns ju knappt när du ligger där blickstilla i fel säng.

Det är lite halvtråkigt väder ute. Det är molnigt, kvavt och varmt, men samtidigt blåser det kalla vindar. Oavsett väder brukar ni gå ut på en promenad, de mår ni oftast bra av. Tvåan som till slut får väckas från sin middagslur är supernöjd i babyliften som lyfts över till vagnen. Du ligger stilla och tittar dig om kring. Så fort någon ser på dig får de ett leende tillbaka. Det är lite ovanligt för dig, du brukar bli trött på vagnåkandet ganska snabbt och vilja upp till mamma. Denna gången var det faktiskt ombytta roller. Ettan blir rosenrasande när han läggs i vagnen. Hur än mamma och pappa försöker med att hålla nappen samtidigt som vagnen körs är du missnöjd. Till slut får du komma upp till mamma i selen. Efter lite protester somnar du gott. Du är inte jättevan i selen, men efter ett tag är den toppen.

Väl hemma vill mamma inte ta ur dig från selen där du nu sover så fint. Hon tar på sig en ryggsäck och stoppar in syrgastuben. Hon har nu fyra axelremmar. Två fram och två bak. Dig i sele på magen, och syrgastuben på ryggen. Det var ganska bekvämt - lite motvikt som jämnar ut belastningen. Och så har mamma två fria händer som hon kan bära runt på dig.

Tvåan tycker det är intressant med alla människor. Du vill inte gå och lägga dig. Allra helst vill du sitta med vid matbordet, men bara i famnen på någon, och lyssna med i samtalen. Du kunde sitta med länge. Dina ögonlock blir tyngre och tyngre, men du kämpar emot tappert. Till slut övergår det nog till någon slags övertrötthet. Till slut har mamma inget val utan måste gå iväg med dig för att du ska kunna lugna ner dig - då somnar du direkt.

Pappa blir klar med installationen av LED-listerna. Men inte förrän alla barn sover. Då blev det helt plötsligt lite plats att röra sig på, när inte hela lägenheten är belamrad med kökslådor.