Dag 235

Det var en ganska stökig natt. Tvåan vägrade somna om efter 05:00-maten. Mamma hade väckt dig för att du ska få i dig lite mat. Du brukar somna om. Men inte denna gången. Du var klarvaken. Mamma har inget val och testar ta med dig till storsängen. Där ligger du sparkandes på mamma tills du somnar.

Morbror och moster kommer och äter frukost. Pappa springer runt och börjar förbereda vagnen. Ettan ska på vårdbesök. Du ska göra ett rutinultraljud på dina njurar och urinblåsa. Vagnen är vanligtvis i dubbelkonfiguration. Då finns det två liggdelar sida vid sida. Det går att koppla loss en liggdel och istället dra ihop vagnen så den blir lite mindre. På så sätt blir den lite mer lättmanövrerad.

Morbror hänger med pappa och Ettan med till sjukhuset. Promenaden tar nästan en halvtimme. På kallelsen står det att vi ska vara på plats i god tid. Det står också att du ska ha ätit precis innan undersökningen. Det är lite svårt att tvinga dig att äta utanför ditt matschema. Så pappa gör ett mellanting och sondar dig 20 milliliter när vi sitter i väntrummet. Det visar sig att det inte spelat så stor roll ifall vi var tidiga eller inte. Tiden har redan passerat för bokningen innan vi blir kallade till undersökningsrummet. Det är en sköterska som förberett rummet. Läkaren ses fortfarande inte till. I taket hänger en TV-skärm som spelar den animerade filmen Madagaskar.

Du ligger där i bara blöja, på en brits med några filtar på dig. Du har såklart fått syn på TV-skärmen och tittar fokuserat på de animerade djuren som springer runt. Till slut kommer läkaren in. Han påbörjar undersökningen och tar en ultraljudsprob. Han kontrollerar hur dina njurar ser ut, vilken storlek de har och om det är avvikande han kan se. Allt ser bra ut. Du har lite mindre njurar än vad man kan väntat sig för någon som snart är 8 månader gammal. Men givet din korrigerade ålder är de av en rimlig storlek.

Pappa och morbror håller dig i handen under tiden du undersöks. Men du är mest intresserad av att titta på TV-skärmen. Du blir lite arg när du måste ligga på sidan för att undersökas - då kunde du ju inte se. Men till slut var undersökningen över. Du får flyttas över till vagnen. Pappa var lite rädd att du redan blivit så besatt av skärmar att du inte ville åka hem, men du var rätt nöjd i vagnen ändå.

På vägen hem springer pappa inom neonatalavdelningen. Du ska få en extra högflödesgrimma. Det är alltid bra att ha en i reserv. De går ofta sönder. Mamma hade ringt i förväg och grimman ligger redo. Den hämtas av en sköterska och du kan äntligen börja rullas hemåt. Det börjar närma sig mattid. Så pappa och morbror får snabba sig hemåt.

Under tiden Ettan varit på sjukhuset har Tvåan haft det bra med mamma och moster. Du har sovit på moster nästan hela tiden. Moster har sovit lite hon också. Så fort du vaknar ger dig mamma lite mat, sen kan du somna om igen. Du har det bra.

När Ettan väl kommer tillbaka hem igen får du också en kram av moster. Självklart somnar du där också, i famnen. Saker och ting blir ganska mycket enklare att lösa när ni båda har det bra och sover tryggt i famnen. Med fria händer kan mamma och pappa förbereda för att gå ut på en promenad i parken. Vagnen packas om från enkel-läge till dubbelkonfiguration igen. Syrgastuben från tidigare kan återanvändas igen.

Det blir en lite promenad till ett paketutlämningsställe. Mamma hade beställt en ny mobiltelefon för att kunna ta lite finare bilder på er. Den hade precis levererats. Alldeles precis i närheten fanns ett glasställe. Det blir en perfekt paus innan vagnen rullar vidare till parken.