Dag 238

Idag är det sista dagen för morbror och moster är på besök. De ska åka vidare. Som vanligt är de på plats under frukosten. Det passas på att mysas och kramas så mycket det bara går. Ni har blivit lite bortskämda under tiden de varit här - men det har ni också förtjänat. Men nu när det börjar bli dags för dem att åka hemma blir pappa lite skraj för hur ni ska klara er utan allt extra gullande. Ni förstår inte riktigt när mamma använder era händer för att vinka hejdå. Ni ler och skrattar till åt allt det konstiga. Men sen stängs dörren. De är inte kvar längre. Ni undrar vart de är.

Mamma och pappa tänker att promenad kan få er på andra tankar. Men pappa måste också iväg och göra ett ärende. Katten som ni tyvärr aldrig fick träffa har blivit kremerad. Det finns en jättefin djurkyrkogård inte allt för långt borta från där mamma och pappa bor. Pappa måste hämta askan från veterinären. Mamma blir ensam med er båda. Efter så lång tid med assistans och flera människor som kan hålla koll på er är det inte självklart hur det ska lösas. Ni blir nedpackade i vagnen. Då kan mamma gå runt med er i parken. Det brukar hålla er ganska lugna. Skulle det krisa kan hon ju alltid ta upp någon av er i sele. Problemet är om ni båda samtidigt skulle krisa - det finns det ingen handlingsplan för.

Pappa hoppar på cykeln. Det är inte många kilometer bort, men det är varmt. Han är lite ovan att cykla. Det var ett tag sedan han cyklat så långt. Men det är ganska befriande att få fysiskt trötta ut sig. Pappa trampar så hård han kan. Delvis för att komma fram snabbare, men delvis för att det känns bra att få göra något som tidigare var normalt. Att cykla snabbt.

Aningen svettig och ganska andfådd når pappa veterinären. I receptionen får han en påse med en förpackning i. Varsamt packas den ned i ryggsäcken. Sen bär det av hemåt.

Pappa möter upp er i parken. Han kommer fram till vagnen precis när mamma gett upp och börjar ta upp Tvåan i selen. Det hade gått bra till en början, men sen hade Tvåan blivit mer och mer less. Ettan sover som en stock. Så pass bra att mamma kände sig tvungen att ta upp Tvåan för att inte riskera väcka. Ettan har inte sovit så bra under dagen, så det är bra om du får sova ut lite nu. Det cirkuleras några varm i parken innan vagnen till slut landar på samma gamla ställe. Mammas, pappas och förhoppningsvis er favoritplats - nära hem och bra med skugga. Inte allt för mycket folk heller.

Det är nog här ni börjar inse att morbror och moster inte längre är kvar. Ni liksom otåligt tittar er omkring. Som om ni väntar er att det ska titta fram någon från någonstans. Men det är bara mamma och pappa där. Som gör sitt bästa att underhålla er. Det går sådär. Till slut börjar det bli dags att gå gem.

Ni har båda lite svårt att lugna er inför nattningen. Ni är ledsna, arga och ni saknar morbror och moster. Det gör mamma och pappa också, såklart.

Men ni kommer att få se dem snart igen ska ni se.