Dag 245

Idag ska mamma iväg på ärenden. Pappa får stanna hemma själv med er i någon timme. Det är egentligen inte så farligt. Det jobbiga är när ni ska få mat. Det är lätt att fastna med en av er. Pappa sätter Ettan i sin babystol. Där sitter du säkert. Pappa behöver fortfarande hålla din nappflaska, men det går alltid att snabbt springa iväg och hjälpa Tvåan som ligger i babygymmet om något skulle uppstå. Det är egentligen inte mycket som kan hända när Tvåan leker i babygymmet, mer än att du kan rulla iväg. Lägger man dig lite för nära kanten kan du få för dig att rulla ut från mattan till golvet. Det tycker du inte är jättekul. Sen är du inte jätteglad om du skulle hamna på mage där heller, för då kommer du inte upp igen.

Det tar inte allt för lång tid innan mamma är hemma igen. Ettan ligger då och sover i babygymmet, och Tvåan myser med pappa i soffan. Du vill inte riktigt sova. Det är inte alltid så lätt att få dig att inse vad som är för ditt eget bästa.

Utflykten idag går mot en park ni tidigare bara gått förbi. Ni ska få träffa några vänner i parken. De har sin son med. Han är lite större än er, och har en fotboll med sig. Det äts falafel- och kycklingrullar och spelas fotboll i parken. Pappa erbjuder sig att passa tillbaka bollen efter den sparkats hela vägen till andra sidan parken. Om och om igen. Pappa inser att detta kommer eventuellt bli hans jobb i framtiden, fast gånger två.

Tvåan tittar nyfiket på bollspelet. Du är nyfiken på andra barn. Kanske vill du också vara med och sparka boll? Du får nog vänta ett tag, tills du blivit lite större. Ettan börjar bli lite ledsen i vagnen. För att inte det ska bli alldeles kalabalik börjar det blir dags att gå hem. Men mamma och pappa hinner inte riktigt. Ettan blir jätteledsen. Så ledsen att mamma får ta upp dig i selen. Den gillas inte alls till en början, men efter ett tag lyckas du faktiskt somna. Såklart är vagnen nästan rullad hela vägen hem när du väl kommer till ro. Det blir några extra varv i parken för att låta dig sova lite.