Dag 249

Idag har ni varit på vårdbesök. Ni har varit på neonatalmottagningen. Mamma och pappa blev lite sena med morgonrutinerna. Ni hade varit lite stökiga under natten, så ni fick sova de sista morgontimmarna i storsängen med mamma och pappa. Vagnen den fylls med lite extra filtar. Enligt väderleksrapporterna ska det blir lite kallare. Men vädret är alltid lite svårt. Helt plötsligt svettas ni som grisar i vagnen om ni fått för mycket kläder på er.

Efter en massa stress och fixande kommer ni ut i vagnen till slut. Mamma och pappa är lite sena. Det blir till att snabba sig. Vanligtvis ska de nästan en halvtimme att gå hela vägen. Men idag gick det lite snabbare. Vi var på plats på 20 minuter. Fast pappa är helt genomsvettig när ni väl rullats in med vagnen i väntrummet.

Ni får träffa en läkare ni haft när ni låg på neonatalavdelningen i en annan stad. Avdelningarna samarbetar och delar läkarkår. Hon kände igen er. Det är dock lite oklart om ni kände igen henne. I undersökningsrummet är en sjuksköterska, en läkare och en fysioterapeut. Alla tre undersöker er båda i tur och ordning. Tvåan först. Ni får testa att hålla leksaker i händerna framför er. Era höfter bli undersökta och er hållning kontrolleras.

Ettan är sned. Det har mamma och pappa också konstaterat. Men det har mestadels uppkommit under de senaste dagarna. Enligt fysioterapeuten behöver du se till att stretcha ut din nackmuskel. Hon visar ett grepp för pappa hur man ska hålla. Det känns lite bisarrt. Det krävs ganska mycket kraft för att lyckas sträcka ut din böjda nacke tillräckligt. Du håller liksom emot. Fast det är kanske inte så konstigt. Det är nog inte jättebekvämt att ha någon böjandes på ens nacke.

Tvåan har en favoritsida. Du ligger gärna på vänster sida. Din huvudform har påverkats lite. Mamma och pappa ska försöka lägga dig så du tittar åt höger så mycket det bara går. Annars är du duktig på magläge och börjar bli riktigt stark.

Klockan hinner bli mat innan ni är klara med undersökningn. Ettan som alltid äter på schema börjar bli lite otålig och vill inte längre vändas och vridas på, du vill ha mat. Till och med Tvåan börjar bli lite hungrig. Till slut är allt klart. Mamma och pappa hinner inte längre än ut till väntrummet. Där fick det värmas mat och fyllas på nappflaskor, annars hade det inte gått.

Men efter lite mat kan mamma och pappa börja röra sig hemåt. På vägen hem råkar vi träffa på farmor på stan. Hon skulle precis ringa och fråga ifall hon kunde kommit hem till er och säga hej. Mamma hade sett en outlet som säljer barngrejer. Det visade sig inte vara allt för mycket spännande där, men ni fick varsin haklapp tills när ni blir större. Det kan nog vara bra att ha tänker pappa.