Dag 254

Under samtalet mellan dietisten och mamma får mamma reda på att det inte är några problem ifall Tvåan vill sova en hel natt utan att äta. Mamma återberättar detta för pappa. Pappa gör tolkningen att Tvåan ska få testa sova igenom en hel natt utan mat. Det visade sig inte alls vara det mamma menade.

Mamma väcker pappa och frågar hur mycket mat Tvåan fått vid 02:00-maten. Pappa svarar förvånat att han inte fått någon mat, enligt överenskommet. Mamma, som vaknat av och till under halva natten då Tvåan inte velat sova blir lite arg på pappa, som genast får i uppdrag att mata.

Det blev kanske inte så konstigt nog lite sovmorgon för Tvåan. Ettan leker av sig i vardagsrummet. Det blir ett morgonpass magträning på schemat också. Du blir alltid lite extra trött och hungrig av att träna. Kanske är det därför du under dagen faktiskt ätit väldigt bra på flaska.

Ettan har fått direktiv att inte alltid vara uppkopplad till sitt andningsstöd. Mamma och pappa är fortfarande lite försiktiga. Det väljs tillfällen där du är lugn och vaken. Du bör vara glad och nöjd, men inte för stirrig. Du har din syresättningsmätare på dig hela tiden. Men den kan mamma och pappa ha koll på att du faktiskt syresätter dig över 92%. Pappa kopplar loss dig. Det är inte alltid lätt att tolka syresättningsmätaren när du inte är alldeles stilla. Men den visar värden över 95%. Du är nu mobil. Det går att lyfta runt på dig utan att någon jobbig sladd är i vägen. Pappa passar på att bära bort dig för att byta din blöja. Det är som att du är så nöjd med att slippa syrgasgrimman att du får för dig att du inte behöva några hjälpmedel alls. Med ett bestämt ryck drar du ut din matsond när pappa lägger dig på skötbordet.

Du får som du vill. Du ska inte äta igen på ett tag, så du kan få vara utan och lufta ditt ansikte från alla tejpbitar och wigglepads som brukar sitta där. Du är lycklig. Men efter ett tag börjar du svaja lite i syresättning. När du börjar dala nedåt mot 90% lite då och då tycker mamma det är nog. Du får tyvärr tillbaka din matsond - under protester. Sen får du också din syrgasgrimma.

Mamma har försökt få ge försäkringsbolaget den information de efterfrågat i flera veckor nu. Mamma hade tecknat en gravidförsäkring innan ni föddes. Nu vill försäkringsbolaget ha lite information för att kunna ge ersättning. Men deras tekniska system har problem. Det går inte att digitalt signera dokumenten. Istället får det bli en promenad till pappas kontor. Där finns det möjlighet att skriva ut papperkopier att skicka på posten istället.

Det är regnoväder i luften. Vagnen är packad och ni är redo i lite mer väderanpassade kläder. Långbyxor och en tjocktröja var. Strumporna är också på. Regnskydden är redo att dras på vid första tecken på faktiskt regnfall.

Mamma och pappa hinner hela vägen till entrén till pappas kontor innan pappa inser att datorn, där dokumenten finns inte är med. Datorn ligger fint nedpackad i väskan. Problemet är att väskan fortfarande står kvar i hallen i mammas och pappas lägenhet. Det får bli en liten extra lång promenad för er och vagnen rullas först hem för att sedan rullas tillbaka till pappas kontor igen. Ni stannar utanför med mamma och går runt i parkerna i närområdet. Pappa litar inte på hissarna i kontorsfastigeten, allt för många kollegor har fastnat tidigare. Det hade inte varit jätteroligt tidsfördriv en lördag att vänta på hissreparatörer i en trång låda hängades i luften. Pappa tar istället ensam trappan upp de 6 våningarna till kontoret. Andfådd och svettig skriver han sedan ut några dokument och vandrar ned samtliga trappsteg igen.