Dag 261

Idag skulle ni åkt iväg på kalas. Men det blev inte av. Vädret är lite tråkigt. Det regnar och blåser. Ni sover mycket. Kanske känner ni också av det dunkla vädret och blir trötta av det.

Men när ni är vakna kör mamma och pappa hårdträning med er. Ettan, som tidigare varit lite sned i nacken för att sedan bli rak igen, är nu sned åt andra hållet. Du får öva på magläge och andra sätt att träna upp muskulaturen i nacken. Du tycket inte alltid om det, men du börjar bli duktigare och duktigare. Tvåan kan nästan rulla runt själv. Det ser lite ut som att du vill börja krypa. Styrkan finns i benen, men inte riktigt i armarna. Du vet inte riktigt heller var du ska göra av armarna när du försöker rulla. De är mest i vägen.

Ni hr börjat trivas väldigt bra ihop. Det brukar räcka med att lägga er bredvid varandra så tittar ni häpnadsväckande på varandra. Ni lyfter upp varsin hand och känner er trevande fram. Det slutar nästan alltid med att någon av er får syn på den andres hand och grabbar tag. Sen ligger ni där i någon slags oändlig fight om vem som ska hålla om vems hand.

Ni behöver komma ut lite, men det är för kallt för er att äta mat ute. Så istället passar mamma och pappa på att ta ut er precis efter ni ätit färdigt. Det blir en lite kortare sträcka. Vagnen rullar till en restaurang. Mamma och pappa är nog fortfarande inte redo att sätta sig på en fullsatt restaurang med er riktigt än. Men det går att beställa med sig maten, och det är precis vad pappa gör. Men det finns sittplatser utomhus i närheten, där slår sällskapet sig ned. Det är ganska kallt, men ni ligger i vagnen och har det någorlunda bra i alla fall. Mamma och pappa äter sin mat. Det är lite som att ni känner av när mamma och pappa sitter fast med annat, då passar ni på att bli alldeles förtvivlade. Mamma får ta upp Tvåan i knät. Pappa slänger i sig sin mat och tar Tvåan så mamma kan få äta lite också. Sen sitter du där. Du vill inte lämna pappas famn. Du sitter till och med kvar hela vägen hem igen.