Dag 279

Nätterna de senaste veckorna har varit ganska tuffa. Ni vaknar ofta och Tvåan har fått åtskilliga gånger sova i storsängen så fort det är tidig morgon. Något som däremot inte tillhör vanligheterna är när mamma vaknar av att Ettan protesterar högt. Barnmobilen som hänger över er säng hade ramlat ned. Den hade landat på Ettan som nu höll om gosedjursblåvalen som brukade snurra över huvudet. Du är nöjd. Äntligen har du fångat val, den du jagat en stor del av ditt liv. Mamma hjälper dig ur trasslet. Du blir lite besviken. Vin valfångst undgår dig. Som protest vägrar du somna om. Pappa får ta med dig ut i vardagsrummet och leka av dig i babygymmet. Det får dig på andra tankar och du kan somna om.

Idag ska mamma iväg på ett ärende. Pappa får stanna ensam med er båda. Det blir grabbkväll, fast på förmiddagen. Det börjar helt okej. Det leks och ni är nöjda. Sen börjar ni bli allt tröttare. Kanske efter den stökiga natten. Ettan somnar först. Sen går pappa runt med Tvåan i lägenheten i några minuter innan du också somnar. Det är inte jättevanligt att ni båda sover samtidigt på dagarna. Fast när det händer är det lite av en magisk känsla.

När mamma kommer tillbaka igen har ni vaknat. Ni blev ju hungriga. Maten var redan sen. Ettan, som övar på att vara utan syrgas, äter bra på flaska. Det är som att syrgasgrimman stört dig så mycket med all blåst i näsan att du inte kunde äta ordentligt. Nu äter du på glupskt - i alla fall de flesta målen. Du har alltid din syresättnigsmätarstrumpa på dig när du inte har din grimma. Fast det känns ibland lite fånigt tycker pappa. Den visar i stort sett alltid bra siffror, och när den inte gör det är det för att du sparkar så mycket att mätvärdena blir helt fel.

Dagens promenad kombineras med sopslängning. Tvåan vägrar sova och mamma får gå runt med dig i sele. Det känns ibland som du känner av när man vill att du ska sova. Det är som att du somnar först när man gett upp. Bara några meter från ingången till lägenheten på vägen hem somnar du.