Dag 282

Idag är det städdag. Ni kan inte riktigt hjälpa till - även om ni vill. Istället plockar pappa ned er i vagnen. Ni får åka på en liten promenad med pappa under tiden mamma dammsuger och donar hemma. Ni lyckas till och med att somna. Ettan somnar innan pappa ens kommit fram till parken. Tvåan, som inte brukar somna om du inte sitter i en sele eller blir buren i en halvtimme, somnar av sig själv i vagnen. Pappa fortsätter bara rulla vidare vagnen i parken. Det blåser ganska kraftigt ute. Det prasslar i träden och ni verkar tycka det är lite rofyllt, för ni sover djupt. Efter en lång promenad vaknar ni till slut. Då har ni ändå sovit i 45 minuter. Pappa kör hemåt vagnen för passbyte. Det är dags för mamma att köra runt med er i parken och pappa att städa lite hemma.

Trots upplägget hinner mamma och pappa inte städa hela lägenheten. Men det ser lite bättre ut. Mattan mamma hade beställt är också utlagd under matplatsen. Det ser redan lite mer hemtrevligt ut - även om Tvåan redan dreglat ned och pappa spillt lite ersättning på den nya mattan.

Ni får testa lite banan i er smaknapp. Tvåan brukar gillar det mesta mamma och pappa låter dig smaka på. Det stämmer även denna gången. Ettan är lite mer reserverad. Kanske är du bara ovan, för efter ett tag får pappa inte ens ta nappen från dig. Du har liksom bestämt dig för att du ska smaska i dig hela nappens innehåll. Det går inte riktigt, och du blir lite frustrerad - men du tycker i alla fall om det. Fast det finns bananspår överallt. Pappa torkar dig runt munnen. Men dina händer är också kladdiga. Inte nog med det, din body är helt indränkt i bananblandad saliv. Till och med dina ögonbryn behöver torkas. Till slut ger pappa upp och tar med dig till badrummet. Där får du en snabbavtorkning med en blöt servett, något du inte heller uppskattar.

Ettan jobbar mer och mer på att vara utan syrgas. Du klarar dig nästan all vaken tid - helt utan problem. Egentligen kan du också behöva syrgas då du sover under dagarna, men du syresätter dig så fint att det inte riktigt behövs. Din andningsstödsmaskin kan stå kvar på sovrummet - mamma och pappa behöver inte dra runt på den tunga pjäsen till och från vardagsrummet varje dag. Istället får du en syrgastub med dig när det är dags att gå ut på promenad.

Ni har båda flera träningssessioner varje dag. Det är jobbigt för er, och ni är oftast inte superglada på mamma och pappa som lägger er på mage och fånigt står och klappar händerna för att ni ska orka titta upp i någon sekund till. Men ni blir bättre för varje dag. Fast Ettan har blivit lite sned i kroppen. Du lutar ditt huvud åt höger. Mamma och pappa försöker stretcha din nacke, enligt tips från fysioterapeut. Det går sådär. Du är minst sagt motvillig till all stretchande.