Dag 311

Mamma kan ännu inte röra sig. Det är fortfarande illa med ryggen. Det är om möjligt ännu värre än tidigare. Pappa har under dagen en tid bokad på körskolan. Det går inte riktigt att lämna er hos mamma ensam. Istället packar pappa ned er i vagnen och hela familjen börjar gå. Långsamt. Ni ska få vara lite hos några av de gästerna som var på besök hos er igår, de med den lilla pojken ni lekte så fint med. Pappa har cykeln med sig. Det är ett stressat schema att hinna lämna av er innan tiden på körskolan. Men allt går bra. Mamma får hjälp med att bära upp er och vagnen de 4 våningarna upp till lägenheten.

Ni har jättekul. Det blir såklart lite stökigt vid matning. Tvåan ville inte riktigt bli matad av någon annan. Mamma fick till slut sitta på soffan så bekvämt hon kunde och ha dig i famnen. Det gick ändå ganska bra. Som tur är var du inte allt för bråkig och krävde att mamma skulle gå runt och gunga dig i famnen, för det hade nog inte gått. Tvåan och den lilla pojken leker en hel del. Han är dock ganska mycket större än dig och kan nästan redan gå. Du blir nog lite inspirerad och försöker visa allt du kan.

När pappa kommer tillbaka leker ni på vardagsrumsgolvet. Det är nästan som att pappa inte är så viktig. Ni hade ju roligt med massa annat. Ni börjar dock bli ganska trötta. Det är strax dags att gå hem igen. Ni vinkar hejdå och hoppas att ni kan få komma tillbaka någon gång och leka igen. Väl hemma byggs Tvåans barnstol om från liggdel till sittdel. Du är först lite skeptisk. Men efter ett tag är du nästan förälskad. Du sitter rakt i ryggen med en stor och platt bordsyta framför dig. Ettan får också testa att sitta lite. Fast det är lite svårt att hålla stabiliteten och huvud uppe. Du behöver nog några dagar till med magläge innan du är stark nog att sitta helt själv.