Dag 157

Ni vaknar ledsna. Mamma och pappa tror det är era magar. Det finns inte mycket vi kan göra mer än att trösta er. Ibland blir det bättre efter ni fått äta på flaska eller amma. Det verkar sätta igång tarmsystemet. Men idag blev det bara värre. Ibland blir det bättre av att gå runt med er i famnen och gunga lite. Men idag fungerade inte det heller. Mamma tar ut er i vagnen, det kan ibland lugna ned er lite. Pappa passar på att stanna hemma och städa lägenheten lite. Det hinns liksom inte med under dagarna. Det är mycket saker som liksom hopar sig. Saker ska plockas undan, använda sprutor som ska diskas, sopor ska slängar och det är dags för en dammsugning. Det går ganska snabbt när man kan fokusera på att bara städa - det är svårare när ni är hemma och måste tittas till. Pappa hinner till och med möta upp er ute på promenaden sista biten. Det blev ett extra varv i parken.

Några vänner kommer på besök. De har sitt barn med sig. Han är inte jättemycket äldre än er, sju månader, men ganska mycket större. Mamma och pappa tycker det är lite roligt att se hur ni kanske kommer ha det i framtiden. Han har börjat krypa och kan sätta sig upp själv. Tanken slår pappa att även om det kommer bli spännande med er två krypandes på golven, kanske det också kan bli kaos. Men det får ta när det kommer.

Ettan har fortsatt ont i magen. Du brukar inte vara så känslig, efter några mål mat brukar det lägga sig. Nu är du svullen och vill helst få så många kramar du kan få. Mamma och pappa får turas om att bära dig. Sjalen är till stor hjälp, även om du lätt blir för varm och måste ta en paus lite då och då.

Vagnen är kvar ute i trapphuset från förmiddagens promenad. Det är lätt att glömma när det ska springas in och värmas mat. Pappa får i uppdrag att plocka in den efter ni ätit kvällsmat. Vagnen kommer inte in förrän klockan 01:00. Ettan har varit otröstlig hela kvällen.