Dag 165

Pappa är på plats på morgonen igen. Läkarna säger att idag är det dags. Ettan ska inte längre ligga på intensivvårdsplats, utan kommer flyttas till en intermediärvårdsplats. Flytten går en halvtimme efter pappa har kommit. Det ska bytas kuvös och fixas med alla smådetaljer. Allt går i ett. Pappa står inklämd mellan två kuvöser och nystar upp elektroder som blivit intrasslade i artärnålssladden. Städerskan försöker moppa golven utan kuvöserna samtidigt som de två sköterskorna dedikerade till dig springer runt och försöker får rätt på allting.

Sen bär det av. Du rullas faktiskt in i en specialhiss. Pappa hinner inte ens byta ut sina inneskor till uteskor. Uteskorna blir kvar på intensivvårdsavdelningen. Istället trampar pappa in med Ettan på rum nio på hjärtcentrum. Det är en ganska liten sal, och delas med en annan familj. Ettan som verkar tröttat ut sig under natten sover ganska bra.

Tvåan har börjar låta rossligare och rossligare. Mamma är orolig. Hon tar honom till öron- näs- och halsmottagningen. Där kollar läkarna på dig som hastigast. De tycker såklart du låter rosslig, men inte såpass rosslig att de är oroliga. Men vi ska hålla utkik. Om det blir värre måste du tillbaka.

Mamma och pappa packar ned Tvåan i vagnen och rullar in till Ettan. Det ska tas blodprov. Men inte på någon av er, utan på mamma och pappa.

Mamma och pappa kommer få ta varsitt blodprov. Proven kommer användas för att kartlägga hela vår arvsmassa, en så kallad helgenomsekvensering. Vårt DNA kommer analyseras för att se ifall det finns några genetiska förändringar. Dessa förändringar skulle kunna förklara en ovanlig ärftlig sjukdom. Läkarna vet inte riktigt vad som är fel på Ettan. De vill utesluta alla möjliga ovanliga sjukdomar. Du kommer också få ditt genom sekvenserat.

Vanligtvis tar det flera månader att få svar en helgenomsekvensering. Det går också att begära snabbare svar vid tidskristiska tillfällen. Då går det att få svaren inom en månad. Det går också att begära akuta svar. Då ges svaren inom två veckor. Läkarna ska försöka skicka in en akutförfrågan.

Mamma är först ut. Hon blir stucken på handryggen. Där fanns ett fint kärl. Det rann på ordentligt. Mamma är van vid stick och tyckte inte det var särskilt obehagligt. Sen är det pappas tur. Pappa kan inte minnas sist han tog ett blodprov. Han gillar inte sprutor, och tycker det är lite obehagligt. Som tur är har han bra blodkärl i armvecken. Det går fort. På någon minut har pappa och en liten kompress fasttejpad på armen. Papperna skrivs på, och blodproven skickas in för analys.