Dag 229

Mamma som gick och lade sig tidigt. Nu stiger hon också upp tidigt. Hon passade på att äta frukost och duscha efter 05:00-maten. Ni ska iväg på vårdbesök. Era sjuktransporter är bokade 08:04 respektive 08:12. För att resan inte ska kännas alldeles för lång är det bra om ni hunnit äta lite innan ni sätter er i bilen. Då hade ni behövt börja äta innan halv åtta. Pappa som gått och lagt sig vid 03:00 har svårt att komma upp när alarmet ringer vid 07:00.

Men ni båda hinner få lite mat. Eller i alla fall Ettan. Tvåan var lite för trött för att äta. Ettan har ju fördelen att det går att magiskt skjuta ned maten i sonden istället. Det var precis det pappa gör. Sömnigt sitter pappa på en stol hukad över Ettan där du fortfarande sover i sängen. Du får dina 08:00-mediciner lite tidigt, men fortfarande inom ramen för vad som är okej. Du sover igenom hela matningen. Ingenting väcker dig. Men till slut är det dags för lite blöjbyte och nya kläder. Du ska ju trots allt åka bil. Det är knappt att du vaknar på skötbordet. Men när blöjan åkte av verkade du förstå att du inte längre låg i sängen. Då vaknar du till. Du är inte supernöjd.

Tvåan, som inte vill äta så trött du är, somnar i sitt babyskydd. Mamma är redo. Det är två olika bilar som är bokade. Det går inte att boka en och samma bil där sällskapet har två babyskydd med två ledsagare. Pappas telefon ringer. Det är chauffören för den första bilen. Han står utanför. Han är i tid. På minuten. Mamma beger sig ut med Tvåan i en skötväska i högsta hugg. Pappa väntar tålmodigt de återstående 8 minuterna. Exakt på utsatt tid ringer pappas telefon. Men det är inte någon chaufför som ringer. Det är någon från beställningscentralen. Hon säger att Ettans bil kommer att bli sen. Det visar sig att chauffören trott det skett en dubbelbokning på adressen. Mamma och pappa är så vana vid att det blir fel vid sjuktransport, att de inte längre är förvånande. Faktum är att inte en enda bokning har gått felfritt. Men samtidigt hade det varit svårt för mamma och pappa att klara sig utan.

Ettans bil kommer till slut. Tyvärr är det samma pratglada chaufför som körde dig och pappa hem från sjukhuset förra gången. Trots att det är tidigt på morgonen, och pappa med sina fyra timmars sömn antagligen inte ser så pigg ut, ska chauffören berätta om sin semester. Pappa minns inte så mycket av vad som sades, mer än att chauffören varit på bilsemester och spenderat mestadels av tiden i bilen. Han sa att det varit en avslappnande semester och att det var skönt att kunna slappna av och slippa tänka på jobb.

Efter vad som för pappas kändes som alldeles för lång resa, är du framme. Mamma är redan på plats, och pappa kommer till väntrummet med en hel minut till godo.

Den norske kirurgen kommer märkbart stressad in i väntrummet. Han fråga om det är Ettan och Tvåan som ska på besök. Mamma och pappa svarar ja. Kirurgen gestikulerar mot en stängd dörr lite längre ned i korridoren. Han ber mamma och pappa att ta med er in där. Allt medan han själv springer åt andra hållet. Det var tydligen någonting han behövde få gjort.

Efter ett tag dyker han upp på rummet. Tvåan ligger redo för att bli undersökt på en brits. Det blir en snabb genomsökning. Han kollar lite på dina ärr från de operationer du gjort. Han undersöker ditt vattenbråck. Det tar inte många minuter innan han säger att allt ser bra ut. Det är Ettans tur att bli undersökt. Samma sak där. Själva undersökningen går snabbt. Även ditt vattenbråck inspekteras. Men denna gången verkar din diuretika du fick under morgonen kommit igång. Du börjar kissa, rakt ut. Mamma måste hoppa undan för att slippa bli allt för blöt. Pappa, som fått i uppgift att hålla dina ben under tiden du undersöks har inget val, utan får stå kvar. Kirurgen hade handskar och klarade sig oskadd genom situationen. Han verkade inte ens notera att det hänt. Kanske är de vana.

Ni har båda vattenbråck, men det är ingenting som kirurgerna gör någonting åt innan tre års ålder. Vanligtvis går det bort av sig själv. Han ser inget behov för er att komma tillbaka innan ni är tre år gamla, om ni inte blivit av med era vattenbråck tills dess. Efter sin kortfattade utläggning tackar han för sig, och springer ut från rummet. Hela 16 minuter tog besöket. Men med goda nyheter spelar det ingen roll.

Pappa, som fortfarande försöker få på dig torra kläder efter kiss-situationen får ett samtal på mobilen. Det är syrgasleverantören som ringer och säger att han har en leverans. Pappa hade fått information om att den leveransen först skulle ske på torsdag. Men de kan tydligen leverera flaskorna utanför lägenhetsdörren. Leverantören säger att flaskorna är på plats. Toppen tänker pappa. Men det hinner inte gå lång tid innan samma person ringer upp igen. Något hade blivit fel. Tydligen hade pappa rätt, leveransen skulle först ske på torsdag. Så leverantören hade åkt tillbaka och hämtat flaskorna utanför mammas och pappas lägenhetsdörr igen. Pappa tycker det är lite märkligt att ta tillbaka en leverans som redan levererats, bara för att den levererats två dagar för tidigt. De måste ju i så fall leverera ännu en gång.

De torra kläderna kommer till slut på Ettan. Andningsteamet som Ettan fått sin lågflödesmaskin har sin mottagning i samma hus, men några våningar ned. Maskinen har börjat varna för att det är dags för ett filter att bytas. Pappa går ned med Ettan till mottagningen och frågar om de har något filter han kan få med hem. Det har dem. Pappa hinner knappt ta emot det innan det ringer i hans telefon igen. Denna gången är det chauffören för hemfärden. Han är tidig, och undrar om Ettan och pappa har möjligt att åka lite tidigare än vanligt. Det är på så vis Ettan och pappa lyckas göra en hel läkarundersökning och åka sjuktransport två gånger - på bara lite längre än en och en halv timme. Det måste vara något slags rekord. Mamma kommer hem med Tvåan lite senare, då hennes bil gick enligt bokad tid.

Efter att ha landat hemma i några timmar bär det av på promenad. Pappa passar på att springa inom apoteket. Pappa tycker det känns som att han är där lite hela tiden. Pappa ska hämta upp medicin som varit beställd. Men han passar även på att beställa lite mer medicin. Under gårdagens uppdragning av Ettans mediciner råkade pappa stöta till den öppnade behållaren med digoxin. En del rann ut. Det finns fortfarande kvar en del i flaskan, men händelsen gjorde pappa lite nervös. Det kan vara bra att i alla fall göra en beställning. Digoxin är ett licenspreparat. Läkemedlet är inte godkänt för försäljning i Sverige, men undantag kan ges av Läkemedelsverket. En sådan måste skickas in. Det kan ta lite tid. Så pappa ber apoteket påbörja processen. Det är lika bra att göra i tid tänker pappa. Man vet aldrig när pappa tappar ut resten av flaskan.

Morbror ställer sig och gör mat. Det blir halloumigryta. Mammas och pappas riskokare de fått från farmor och farfar kommer till användning. Det blir mycket mat. Tillräckligt med mat för en hög med matlådor. Kylskåpet blir proppfullt. Men det kan nog vara bra ibland - att ha lite mat som går snabbt att värma. Då kanske pappa kan sluta sin nya tradition med att äta jordnötssmörsmackor på stående fot, redo att rycka in då det behövs.