Dag 267

Det har kommit några nya tydliga utvecklingstecken från er båda. Det är ibland svårt att reflektera över hur långt ni kommit. Era framsteg kommer så gradvis att en dag är de bara en självklarhet - men för bara några veckor sedan verkade de helt osannolika. Ni har börjat utforska era fötter. Tvåan kan till och med sitta lite upp, om mamma eller pappa hjälper till att hålla balansen. Då kan du sitta nästan hur länge som helst och pilla på dina tår. Ettan har till och med börjat rulla lite. Du kan också på något magiskt sätt förflytta dig genom att långsamt åla dig uppåt mot huvudändan. Ibland får man vara lite försiktig att du inte ska åla dig utanför den liggyta vi förberett med ett täcka utvecklad på vardagsrumsgolvet. Pappa har hittat dig halvt utanför en gång. Men du verkar mest nöjd över din bedrift.

Idag ska ni få gå på ytterligare en paketinhämtningspromenad. Denna gången är det ett jättestort paket. Det väger inte så mycket, men det får knappt plats på vagnen. Ni ligger och tittar på paketet när de ligger över era fotändar på liggdelarna. Kanske vet ni vad som finns där i? Väl hemma packar mamma upp. Det är lite leksaker och hjälpmedel. Ni har fått en mjuk kudde för enklare magträning. Där kan ni ligga lite mer upprätt och med lite extra stöd. Kudden har också lite leksaker som lockar till att sträcka ut händerna fast ni ligger på magen. Tvåan har också fått en sovkudde. Det är en speciell kudde utformad för att motverka platt bakhuvud. Du har efter all din din på kardiologen utvecklat ett lite plattare bakhuvud. Mamma och pappa jobbar med att avlasta baksidan av huvudet så mycket som möjligt. Men ibland behöver du ligga på rygg. Då har du fått en kudde som ska motverka att det blir värre. Ni har också fått en leksak som ska hjälpa er vilja krypa. Pappa är lite skeptisk mot leksaker som låter, blinkar och till och med kör runt. Men förhoppningsvis kanske det är något som kan vara till hjälp.

Mamma har byggt en liten lekplats i mammas och pappas säng. En gravidkudde har placerats ut längs sängkanten som en barriär. Ni sitter mot kanten och har fått varsin smaknapp. En napp med päron, och en napp med plommon. Det visar sig att plommonnappen är en succé. Det blir till och med lite bråk om vem av er som ska få plommonnappen. Ni uppvisar båda imponerande finkoordination när ni kan hålla i nappen själv och stoppa in munnen - nästan utan problem. Det är både imponerande och lite konfunderande. Varför kan ni inte alltid ha så bra koordination? Måste man muta er med godsaker kanske? Under tiden ni sitter instängda och smuttar på era nappar kör pappar runt med dammsugaren i resten av lägenheten. Det är inte alltid lätt att sköta de vardagliga sysslorna. Men mamma och pappa försöker så gott det går. Det viktigaste är ändå att ni har det bra. Och det har ni - speciellt om ni får en plommonnapp att smaka på.