Dag 268

Pappa får lite sovmorgon. Han kunde knappt inte hålla sig vaken vid 02:00-matningen. Då kan det vara skönt att få någon timmes extra sömn. Nattmatningen behöver ju göras varje dag, det är inte som att sömntimmarna tas igen om man inte sover.

Idag ska det komma lite gäster på besök. Men det är en del som måste göras klart innan dess. Ni behöver få komma ut på en liten promenad. Det sker i senaste laget. Egentligen skulle bostadsföreningen mötas upp och planera tvättning och ommålning av fasaden. Mamma, pappa och ni i vagnen är redo vid utsatt tid, men ingen annan i föreningen är där. Egentligen var planen att mamma och pappa båda skulle vara med på diskussionerna för att sedan släppa iväg mamma med vagnen när det skulle börja jobbas. Men nu går både mamma och pappa iväg på en promenad. Mamma kan inte gå med allt för länge. Hon ska passa på att gå hem och duscha innan gästerna kommer. Efter ett kort varv i parken går mamma hemåt. Pappa går ensam vidare med er. Det tar inte lång tid innan mamma ringer pappa för att berätta att resten av bostadsföreningen har dykt upp - lite senare än utsatt tid. Pappa får helt enkelt vända om.

Mamma tar en snabb dusch. Ni får tillbaka hem in i lägenheten. Pappa sätts i arbete med fasaden. Den ska först tvättas. Solen står rakt på fasaden som torkar fort. Pappa hinner till och med måla lite. En halv kvadratmeter för att vara exakt. Sen börjar det bli lite väl ont om tid. Pappa får gå tillbaka in i lägenheten. Det skulle ju lagas lite mat till gästerna också. Resten av bostadsföreningen kan måla klart.

Ni båda är mitt i maten när gästerna anländer. Men det spelar inte så stor roll för er - ni kände igen dem direkt. Då var maten genast inte lika spännande längre. Ni ville ju hälsa. Mamma har klätt upp er. Ni har matchande kläder - om än snäppet för små. Det är nog sista gången ni kan ha era beiga hängselbyxor. De stramar liksom åt överallt, och är mer lika trekvartsbyxor. Fast ni ser stiliga ut ändå.

Ni vill såklart vara med nästan hela middagsbjudningen. Ettan kan ha blivit för exalterad och somnat ganska snart efter den första spänningen släppt. Tvåan är också lite övertrött - men du kämpar sig liksom igenom tröttheten. Du halvligger i din barnstol vid bordet. Ögonlocken tunga, men ack den som ger sig. Du försöker hålla dig vaken allt du kan. Det slår liksom bakut när det är dags för nattning. Efter en lite övertrött fajt lyckats du somna i mammas famn. Där är du trygg.

Allt som allt var det en lyckad kväll. Men ni kanske inte ska känna så stort behov av att hålla er vakna - ni kommer få träffa gästerna igen.