Dag 269

Mat- och sovklockan ringer på exakt utsatt tid för er båda. Ni är vakna 07:59. Ni får lite mat, och Tvåan sover vidare i storsängen med pappa. Ettan sover i famnen på mamma som passar på att äta lite frukost och titta på TV. Ni sover båda ett bra tag. Det var nog behövligt. Natten var lite stökig. Ettan var orolig och drog ut sina prongar vad som kändes som hela tiden.

Det var lite av en träningsdag idag. Ni fick båda magträna med och utan magträningskudden. Ni har också fått träna lite på att sitta. Tvåan gillar att sitta, du tycker om att pilla på dina tår och leka med leksaker när du sitter upp. Ettan tycker om magträningskudden. Den ger bra med stöd och gör att magträningen inte blir allt för jobbig. När Tvåan ska använda magträningskudden slår det liksom slint. Du får för dig att ställa dig upp på benen. Det är lite som att du gör en armhävning utan att använda armarna. Istället använder du ansiktet rakt ned i kudden. Det ser lite obehagligt ut - och att döma av din reaktion är det obehagligt också. Du tränar du bättre utan magträningskudden just nu.

Mamma tar också fram leksaken som ska hjälpa er lära er krypa. Det batteridrivna lilla bi på hul som pappa inte är helt övertygad om startas. Med plingande, och ganska svängiga, melodier kör den runt över vardagsrumsgolvet. Den far hit och dit. Mamma får springa efter och leda biet rätt. Ni tittar på fascinerande. Det är inte helt lätt att hinna ikapp den lilla krabaten och mamma blir nästan lite andfådd av allt springande. Ni kanske inte är mobila nog för att få något utbyte av kryphjälparen riktigt än.

Farfar kommer på besök. Ni ska få gå på äventyr. Efter lite stök kommer ni äntligen ned i vagnen. Ni rullas ut i parken till ett café som mamma alltid velat besöka med er. Det är inte alltid så lätt. Även om det är sittplatser utomhus är det ofta smockfullt och lite stökigt. Så är det även idag, men mamma känner sig modig. Ni får sitta i vagnen vid ett lite avsides bord. Pappa sitter och håller koll på er medan mamma och farfar går in och beställer lite kaffe och kakor.

Allt är ganska behagligt och trevligt tills Tvåan fått nog. Du vill inte sitta i vagnen och sitter i pappas knä under hela fikan. Ettan får till slut också nog och sätter sig i mammas knä. Ettan lyckas i alla fall somna - Tvåan blir bara mer och mer otålig. Till slut får pappa testa ta fram selen. Den fungerar inte heller. Mamma får lägga ned den numera sovande Ettan i vagnen och försöka ta Tvåan i selen. Det går först inte heller. Men efter mycket skrik och gråt somnar du tillslut. Du var nog lite för övertrött. Det var lite för mycket spännande saker som hände där på cafét som du vill ha koll på. Det blev lite för mycket helt enkelt - men då är det bra att man kan sova i selen på mamma.