Dag 271

Som vanligt är familjen lite trötta. Efter morgonmatningen sover pappa vidare med Tvåan i storsängen. Du har börjat sova där mer och mer. Oftast någon gång under tidig morgon blir du lite orolig och går inte riktigt att trösta. Då får du sova lite med mamma och pappa. Det brukar hjälpa.

Mamma har tagit med Ettan ut i vardagsrummet. Du vill inte somna om i sovrummet, du fick leka av dig lite. Men efter ett tag inser du att du också är lite trött. Då kan du somna om i mammas famn i soffan istället. Det blir någon välbehövlig sovtid för alla inblandade - även om det bara handlar om en halvtimme här eller där. Men ni vaknar till slut ändå, även om det kunnat gå lite längre tid tycker pappa.

Utflykten idag går mot apoteket. Pappa ska beställa lite medicin som vanligt. Mamma försöker först köra in vagnen efter pappa. Men ni tyckte inte det var så roligt på apoteket och mamma får istället köra ut er och gå en runda under tiden pappa står i kö. Till slut är allt beställt och ni kan fortsätta er resa. Ni är båda jättetrötta. Till slut somnar ni. Ibland sover ni så djupt att mamma och pappa är lite oroliga för er där i vagnen. Det är inte alltid helt lätt att se livstecken, och man vågar inte alltid stanna vagnen eller känna på er för risk att väcka er. Det hela blir inte bättre av att Tvåan tycker om att sova med ögonen lite halvöpppna. Fast tittar man noggrant skymtar man små och nätta andetag.

När ni väl kommer hem igen är det snart dags för mat. Men ni är utsvultna. Ni tänker inte vänta en minut längre. Ni får er mat lite tidigare än planerat. Men det ger samtidigt lite extra tid för magträning efter ni fått vila lite och smälta maten. Tvåan gillar verkligen att sitta upp. Det är nästan som att allt annat är tråkigt när du inser att du når saker när du sitter upp. Gosedjuren i babygymmet går ju till och med att bita i. Något du försökt lyckas med nästan hela ditt liv. Skam den som ger sig!