Dag 272

Det var en ganska hopplös natt. Ettan hade under första delen av natten varit lite orolig. Pappa fick gå in i sovrummet gång på gång för att rätta till prongar och lugna. Efter lite mat blir det dock lite bättre. Fast det visar sig att då är det dags för Tvåan att ta över. Efter det att pappa gått och lagt sig börjar du dra igång. Mamma vaknar och får ta hand om dig. Du är orolig och vägrar somna om. Mamma går runt med dig i lägenheten. Inget hjälper. Till slut ger mamma upp och lägger dig bredvid pappa i storsängen. Du somnar direkt. På en sekund har du slocknat. Det är tydligen signalen Ettan väntat på - det är då du drar igång igen.

Den stökiga natten gör att mamma och pappa försover sig något. Då Ettans mediciner bör ges enligt schema blir det genast lite bråttom. Pappa hade som vanligt förberett morgonens mediciner natten innan. Så det är bara att administrera medicinen och ge dig lite mat. Efter maten vill du vara lite hos mamma. Du somnar om i mammas famn. Där ligger du i en och en halv timme.

Mamma och pappa har inte hunnit duscha på flera dagar. Lite för många dagar för att det är socialt accepterat att träffa folk. Pappa hoppar in i duschen först. Mamma tar på sig att laga lite mat. Det blir samtidigt lite underhållning för er. Mamma sätter Ettan i babysittern och Tvåan i en barnstol. Ni får se på när mamma kokar några frysta öländska kroppkakor. Det är tydligen helt fascinerande, för ni sitter nästan helt tysta och tittar. Det är först när pappa kommit ut nyduschad och bytt med mamma som ni börjar bli lite stökiga igen. Men det fick lösas med lite babygym och bokläsning.

På promenaden idag fick ni sällskap. Mammas och pappas nära vänner och deras 10 månader gamla son är med. Vi passar på att fika på ett café i parken. Det är samma café ni tidigare varit på när farfar var med. Som vanligt har Tvåan lite svårt att ligga kvar i vagnen om den inte råkar röra sig i hög hastighet. Istället får mamma och pappa turas om att äta sin kaka, dricka sin kaffe och hålla dig i famnen. En av vännerna erbjuder sig att hålla Tvåan ett tag. Det kan ha varit ett bistert misstag från hans sida - det är lätt att underskatta dig. Du tar tillfället i akt och börjar direkt. Du börjar dregla något så infernaliskt. Det rinner liksom om dig. Sen får du på något magiskt sätt in en tumme i munnen - fast det är inte din tumme. Du börjar helt enkelt äta på ditt sällskap. Det känns som du missuppfattat lite vad en fika går ut på. Men som tur är har du inga tänder än. Fast det finns några signaler om att de kanske inte ligger så längt bort ändå.