Dag 298

Ettan är vaken och vill ha mat. Klockan är strax innan pappas alarm. Pappa går upp och matar dig ändå. Du ska iväg på provtagning, och ju tidigare du är redo desto bättre. Efter maten får du lite EMLA på båda dina handryggar. Du ska ta ett blodprov. Endokrinavdelningen vill kontrollera att din dosen för din nyinsatta medicin för sköldkörtelns underproduktion inte är för hög. Det är bara du som ska iväg idag, så pappa monterar av ena liggdelen. Vagnen är konstruerad för att kunna ändras från två- till enbarns vagn. Den känns helt plötsligt liten. Fast enklare att göra - eller i alla fall att komma igenom dörröppningar och vid möten på trottoarer.

Pappa går ensam med dig. För en gångs skull är det gott om tid, och pappa kan i lugn och ro rulla iväg dig i den lilla vagnen till mottagningen där provet ska tas. Pappa har med ett mål mat ifall besöket skulle ta lite extra lång tid. Pappa checkar in dig i receptionen och det tar inte många sekunder innan en sköterska ropar upp ditt namn. Du är van vid att ta blodprov hos kardiologen. Där är det alltid två sköterskor som hjälps åt. Här är det en ensam sköterska som börjar med att fråga ifall hon ska sticka dig i fingret. Du har tidigare försökt ta ett blodprov från din stortå. Det gick inte alls bra. Det kom inget blod, och du fick jätteont. Ett finger låter som att det hade varit ännu svårare. Pappa hade ju redan lagt om dina handryggar med EMLA. Så sköterskan gick med på att sticka dig där istället.

Du sitter i pappas famn på en brits. Pappa får sjunga låten om en liten båt för dig, annars sitter du inte still. Du gillar inte nät man håller fast din hand. Men denna gången behövs det. Sköterskan lyckas på första försöket. Det ser inte helt lätt ut att ta blodprov ensam. Hon måste samtidigt som hon håller fast dig ta bort korken från provröret, fylla provröret, sätta tillbaka korken på provröret, lägga provröret på ett vaggbord, ta bort kanlyen och sätta ett plåster. Men det går bra. Det tar inte många minuter innan pappa kan rulla iväg med dig igen.

Pappa börjar först rulla hemåt, men inser att du saknar lite wiggle-pads, de kardborrebandklisterlapparna som sitter på dina kinder för att fästa syrgasgrimmen. Även om du inte längre är inkopplad dygnet runt så tycker du ibland av en eller två om dagen. Pappa rullar in dig på neonatalavdelningen. Där får han med sig hem 8 stycken. Förhoppningsvis tillräckligt många för att räcka till nästa gång du ska till kardiologen. Där har de ett lite större lager.

På vägen hem stanna pappa och inviger mugghållaren på vagnen. Mamma brukar alltid ha med sig en kaffe som hon dricker av när hon är ute med vagnen. Idag är det pappas tur. Han köper med sig en kaffe från ett café. Han köper också med sig en kardemummabulle att dela med mamma. En kaffe på språng i solljud gjorde susen. Till och med du är nöjd. Även om du fortfarande är vaken i vagnen - i alla fall tills du är cirka 20 meter ifrån lägenhetsporten. Då somnar du. Pappa vill inte väcka dig. Istället kopplar han loss hela liggdelen från vagnen, med dig i, och stället in in lägenheten. Du sover vidare som en stock.