Dag 315

Pappa är uppe tidigt. Väldigt tidigt. Ettan ska till kardiologen. Du ska på dina vanliga undersökningar. Dels kommer du göra ett blodprov för att kontrollera din Digoxinkoncentration i blodet och en ultraljudsundersökning av hjärtat. Men du kommer också få göra en lungröntgen. Du får sova vidare under tiden pappa packat ihop allt som behövs. Din syrgastub, din mat, din medicin och den lilla skötväskan. Allt får plats i pappas ryggsäck. Fast sen måste pappa också ha med sig en sele att bära dig i. Det är rätt tungt att bära runt på ditt babyskydd hela vägen till röntgenavdelningen. Planen är att vandra dit med dig i en sele istället.

Pappa har bokat sjukresa. Chauffören ringer upp pappas telefon. Bilen står utanför. Det är mörkt och regnar ute. Det är inte särskilt kallt, men pappa har ändå packat in dig i några extra filtar där du sitter i babyskyddet. Du sover så fort bilen börjar köra. Du sover fortfarande efter det att pappa packat ut dig ur bilen. Pappa bär in dig i hissen och trycken på 3:an. Du vaknar när hissdörrarna öppnar med ett pling.

Du är lite tidig. Så pappa passar på att värma din mat lite snabbt i kafeterian. Pappa hoppas att du kan vara mätt och belåten där det ska tas blodprov och göras ultraljudsundersökning. Men du får inga mediciner, inte än. Det får vänta tills efter blodprovet. Pappa har som vanligt lagt om dina handryggar med EMLA. Du känner inte sticket, du verkar inte ens bry sig så mycket om att sköterskan håller fast din arm. Det kommer en massa blod - det nästan forsar ut. Hon snabbar sig fram med röret. Det fylls upp direkt. Kanske kom det till och med för mycket?

Kardiologen kommer in och gör resten av undersökningen. Du gör ett ultraljud på ditt hjärta. Som vanligt försöker läkaren se om det går att mäta läckage som kan representera trycket i lungkretsloppet. Det går inte att mäta, vilket tyder på att trycket i alla fall inte är väldigt högt. Ditt hjärta ser också fint ut. Formen är nästan återställd efter den förstorade högra sidan kämpade med att trycka ut blod i lungkretsloppet. Du har inte haft syrgas dagtid under lång tid nu. Även nattetid har du varit utan syrgas i två veckor. Trots det ser allt bra ut. Dock vill läkaren höja din dos Bosentan något. Du har ju trots allt vuxit lite.

Du ska hinna få göra en lungröntgen också. Den görs i en annan sjukhusbyggnad. Det finns dock gångvägar att gå inom byggnaderna så du slipper regnet utomhus. Pappa stoppar ned dig i selen. Ditt babyskydd och lite packning lämnas kvar på kardiologimottagningen. Det är inte din favoritsysselsättning att åka sele. Pappa påbörjar vandringen bort till röntgenavdelningen. Kanske känner du igen dig lite. Du har åkt en del vagn i korridorerna tidigare. Till slut når du väntrummet. Det tar inte många minuter innan det är din tur. Pappa får ta på dig blyförklädet. Du gillar inte riktigt att ligga på britsen. Särskilt ogillar du att ligga still. Det är tyvärr något som krävs för att det ska gå att få bra röntgenbilder. En sköterska får hjälpa till att hålla dig. Efter det går det ganska snabbt. Pappa håller dig i händer och armar, sköterskan håller dig i benen. Maskinen låter lite och vips är det klart.

På vägen tillbaka får du åka sele igen, fast denna gången tittar du framåt. Det gillade du faktiskt ganska mycket mer. Du var till och med nöjd. Har du kanske egentligen varit nöjd med att åka sele - bara det att mamma och pappa inte förstått vilket håll du velat åka?

I bilen hem somnar du direkt. Du har varit med om mycket idag. Du sover tills bilen stannar i avlastningsfickan utanför lägenheten. Pappa lyfter med dig hem. Du hade nog lite hemlängtan, för du blev väldigt glad att få se dina leksaker igen. Mamma och Tvåan syns dock inte till. Mamma har gått på mammaträning och tagit Tvåan med sig. Det är sista träningstillfället, något Tvåan verkligen inte vill missa.

När mamma och Tvåan kommer tillbaka hem är Tvåan helt slut. Du höll dig vaken hela träningspasset, men framåt slutet blev det lite jobbigt. Då var lite övertrött. Det ringer i mammas telefon. Det är svar på Ettans ultraljudsundersökning av njurar och urinvägar. Det visar sig att du har fått njursten. Det är inte helt klart hur du ska behandlas, men du har ändå en läkartid inbokat om mindre än en vecka. Du kommer att få mer information då. Mamma och pappa hoppas att det inte gör allt för ont. Fast du är en kämpe, det märks inte ens att du är besvärad. Det spelar inte så stor roll tycker pappa, det är ändå synd att du ska behöva åka på otur efter otur. Nu har du njursten att handskas med också.