Dag 323

Pappa är tillbaka på nattpasset. Men Ettan får bara halv mängd mat. Tanken är att sakta fasa ut din nattmat. Du verkar faktiskt mest bli lite orolig när du sondas i sömnen. Det kanske inte är så konstigt att du reagerar på att du helt plötsligt har magen full med mat, och allt du gjort är att ligga och snarka.

Pappa ska iväg på körlektion och mamma passar på att gå och handla. Det får tyvärr inte plats så mycket matvaror i er vagn - ni tar ju upp den mesta delen. Men det köpts lite blöjor och ersättningen till er. Det går åt mer och mer förbrukningsvaror.

Ettan har börjat jollra. Du har blivit en riktigt snackis. Det går nästan inte att få tyst på dig. Din nuvarande favoritsamtalspartner är en 5 millilitersmatspruta. Du kan hålla en sådan i handen och prata nästan hur länge som helst. Pappa förstår inte riktigt vad det är som är så spännande med en medicinspruta du sett bokstavligt talat tusentals gånger - men du kanske ser den som en gammal vän vid detta laget.

Tvåan har blivit allt snabbare på att krypa. Tyvärr är det fortfarande enbart bakåt du kommer. Fast det går ganska snabbt i alla fall. Du verkar också rätt nöjd att att du inte riktigt kommer dit du vill - du kommer i alla fall någonstans.

Ni får båda smaka på lite nya smakar. Det serveras smörgåsrån med leverpastej. Pappa ser nostalgiskt på de tunna rånen som egentligen mest smakar papper och liksom försvinner på tungan när man stoppar dem i munnen. Ni verkar tycka om dem i alla fall. Även om det var lite svårt att äta. Det är trots att den första riktigt fasta maten ni fått svälja. Gröten är inget ni behöver tugga, men rånen kräver lite munteknik för att bryta av. Det spelar ingen roll att det blir lite svårt för er - ni tycker det är toppen ändå.