Dag 327

Ettan vaknar tidigt. Pappa går upp med dig. Tvåan och mamma sover vidare. Ettan har ju fortfarande lite svårt att ändra på matrutinerna efter omställningen till vintertid. Det är vanligt att du blir hungrig lite tidigare. Pappa tror att det kanske är så nu med. Du får din mat i din babystol som vanligt. Pappa ger dig först på flaska till du inte längre vill ha mer. Idag blev det inte mer än 20 milliliter. Resten får pappa sondamata. Precis innan sista sprutan med mat ger pappa dig dina mediciner. Det är många mediciner som ska ges till 08:00-matan. Du har blivit väldigt fascinerad av alla medicinmatsprutorna. Pappa brukar ge dig den tomma Propronalolsprutan att leka med. Fast idag tycker du inte den var så spännande.

Du blir lite blek i ansiktet. Det hörs ett gurglande ljud. Pappa förstår direkt. Han slänger sig efter rullen med hushållspapper som alltid finns nära till hands. Det är för sent. Du kräks ordentligt. Babystolen du sitter i är liksom fylld med kräk. Hela du är täckt. Du har också kräkt upp din sond. Pappa ropar efter mamma som nyvaket kommer ut. Gemensamt lyfter mamma och pappa in dig till badrummet. Du blir ompysslad och även om du fick ett bad igår får du ett kort bad nu också. Du blir dock väldigt trött och du får vila lite i mammas famn efter all dramatik.

Pappa ringer kardiologen. Förra gången du kräktes i samband med mediciner hade du i alla fall behållt maginnehållet i en halvtimme eller så. Då behövde du inte få ny medicin. Rekommendationerna var att det behövs inte om medicinerna varit nere i minst 15 minuter. Fast nu hade du kräkts upp dem efter knappt 5 minuter. Sköterskan på telefonen rekommenderar pappa att ge om medicinerna. Pappa går och drar upp nya.

Mamma tar med er i vagnen ut. Ni behöver en promenad. Men mamma måste också gå inom sjukhuset för att hämta upp några urinprovburkar till Ettan. Du ska på återbesök om några dagar. De vill ha ordentliga urinprov. De ska tas på tidigt på morgonen förvaras i frys. Mamma inser att hon inte hinner hem till 14:00-maten innan det är dags för er att gå till er bokade tid hus sjukgymnasten. Pappa som fortfarande är hemma och städar packar ihop en kylväska med er mat och mediciner möter upp mamma.

Ni får sitta tidiga hos sjukgymnaster istället och försöka äta lite. Det går sådär. I alla fall för Tvåan. Du vill ju inte riktigt äta. Mamma, pappa och ni står i väntrummet och försöker ge er mat när det är er tur. Tvåan som inte vill äta får komma in först. Mamma tar med dig in och låter pappa mata klart Ettan i vagnen utanför. Det tar ett tag innan mamma kommer ut igen. Då tar mamma istället den nymatade Ettan in till sjukgymnasten och pappa får stanna utanför med den hungriga med matvägrande Tvåan istället. Det går inte så bra för pappa. Du vill inte ha någon mat.

Det hade dock gått bra för er hos sjukgymnasten. För Tvåan ser allt bra ut. Du är fortfarande lite sned till vänster. Ettans bakhuvud är fortfarande lite platt. Du har blivit bättre från att du varit väldigt kraftigt sned till att vara mycket rakare. Men det är fortfarande något du måste jobba på. Sjukgymnasten skickar en remiss till en annan sjukgymnast på sjukhuset, mest för att få ett annat par ögon på dig.

Det blir en rätt jobbig kväll för Tvåan när ni väl kommit hem. Du vill inte äta på flaska utan mamma och pappa får mata dig med annat. Du får lite klämmis och annat smått och gott. Till slut vill du också äta lite på flaska. Men du vill inte sova. Efter mycket om och med lyckas du till slut komma till ro.