Dag 326

Ni vaknar upp lite snoriga. Speciellt Tvåan är extra känslig. Du vill inte riktigt äta på flaska när du inte kan andas ordentligt genom näsan. Ettan kan inte heller äta så bra, men dig kan vi alltid sondmata. I övrigt mår ni bra. Mamma tar tempen på er för att säkerställa att ni inte blivit sjuka. Den lyser alltid grönt, hur många gånger hon än försöker.

Mamma tar med er ut i vagn. Pappa stannar hemma och städar igen. Det blir inte jättemycket städat då promenaden inte blir så särskilt lång heller. Ni började ju bli hungriga av att åka vagn. Ettan har som vanligt dragit ned mössan över ögonen och har händerna upp över huvudet. Tur att vantarna går att spänna fast, annars hade du nog fått av dem.

Väl hemma är Tvåan fortfarande inte supersugen på att äta på falska. Du får lite spagetti bolognese på klämmis idag igen. Även Ettan får smaka lite. Ni båda verkar tycka det är gott. Ibland lite för gott. Ni har kladd i hela ansiktet. Tvåan blir så kladdig att det ser ut som det färgat av sig. Det är dags för varsitt bad. Pappa badat Ettan. Mamma badar Tvåan. Ni är rena i alla i fall några minuter innan det spottas, kräks eller kletas in smörgåskex. Fast så är det ju att vara liten. Det går alltid att bada igen.

Ettan har börjat bli en riktig snackis. Du jollrar konstant. Du verkar tycka det är lite roligt att prata med olika saker. Ofta blir det nappen som är fastspänd på din body som får höra dina tankar. Tyvärr verkar du inte vilja prata med varken mamma eller pappa, för så fort du får en fråga tystnar du. Du kanske pratar hemlisar med nappen?

Nattningarna är mer brutala än vanligt. Tvåans snorighet gör det svårt. Pappa måste droppa dig med natriumkloriddroppar. Det tycker du inte om. Fast du kan andas lite bättre då. Du vaknar många gånger under natten. Mamma och pappa söver om dig i din säng så gott det går. Men framåt småtimmarna brukar mamma ge upp och du får sova i storsängen istället. Pappa undrar om detta kanske inte är en strategi från din sida.