Dag 167

Ettan ska få göra en skiktröntgen på lungkretsloppet. Du har bokats in akut klockan 13:00. Pappa är hos dig 09:00. Då har du precis fått en sista spruta mat i sonden. Du är illa tvungen att fasta tills röntgen är klar. Du sover djupt just nu, men pappa vet att du kommer vakna hungrig och miserabel.

Timmarna går, du sover och sover. Du verkar tröttare än någonsin. Du vaknar knappt av att man byter blöjor på dig. Sen börjar det närma sig tiden då du egentligen skulle ätit. Du börjar skruva på dig. Pappa kan se att tungan börjar röra sig in och ut. Du ger tydliga signaler, och pappa lyssnar ju inte. Det kommer ju ingen mat. Du börjar bli frustrerad. Pappa lyssnar fortfarande inte. Du får ta till ditt bästa knep, vilket är att skrika så högt du kan, så länge du orkar. Till slut tycker personalen så synd om dig att du får lite socker på nappen. Du får också lite sterilt vatten i sonden. Egentligen ska små barn inte dricka vatten, men du får dispens. Det fyller upp magen lite, och du blir faktiskt lite nöjd.

Det är dags för din skiktröntgen. Du ska sövas, men inte så djupt att du måste intuberas. Det är samma duktiga narkosläkare som var med under din operation. Du känner igen henne och blir lugn direkt när du hör hennes röst. Hon ger dig en dos Esketamin. Du skriker till. Det känns nog obehagligt när vätskan skjuts in igenom din infart. Men effekten tar direkt. Dina ögon blir tunga.

Pappa visas ut från rummet nästan direkt efter du somnat.

Efter en timmes väntas får pappa ett samtal. Ettan ligger på den postoperativa avdelningen för barn. Pappa skyndar sig dit. Det är en trappa upp, och första dörren till vänster i korridoren.

Där ligger du, sovandes. Sköterskan säger att allt gått bra. Nu ska du få lite tid att vakna. Du kommer att få lov att äta lite också när du är redo. Det tar några timmar för dig att komma tillbaka till verkligheten. Du är dåsig, och man ser att du är hungrig, även om du är halvt sovande. Pappa ger dig lite mat på sonden. Du piggnar till direkt.

Till slut är det dags för dig att rullas tillbaka till ditt rum på hjärtcentrum. Du är fortfarande trött och tagen efter sövningen. Du sover hela kvällen och ändå tills nattpersonalen går på. Pappa låter dig sova. Du har haft en tung dag.