Dag 168

Pappa är trött. Han sover igenom alarmet för Tvåans 02:00-mat. Till slut vaknar pappa av att du är ledsen. Klockan är 03:00. Det är bara att snabba sig upp och värma mat innan det blir kaos. Som tur är sover faktiskt du ganska bra om nätterna. Fast du låter väldigt mycket. Du rosslar och snarkar. Mamma säger att du låter som pappa.

Det blir en sen morgon för pappa. Efter att ha serverat en ledsen Tvåan och en trött mamma frukost är han hos Ettan 09:00. Pappa hinner knappt innanför dörren förrän en sköterska kommer med en ny säng. Den är till dig och den är mycket mindre än den kuvössäng du haft tidigare. En läkarna kommer förbi och säger att det är dags för dig att flyttas till familjevårdsrum.

Tajmingen är inte optimal. I och med att Tvåan är sjuk är mamma fast med honom dygnet runt, och nu kommer pappa också vara fast med Ettan dygnet runt. Men läkarna säger att de behöver intermediärvårdsplatsen, så du får byta säng och rum. Det blir, såklart, samma rum som tidigare, sal nummer 6.

Du är missnöjd direkt. Det är tveksamt att du minns rummet sedan tidigare, men kanske. Kanske kommer det tillbaka minnen du inte vill uppleva igen. Det gör det för pappa i alla fall. Även om det är ett fint och stort rum spelar det inte så stor roll. Du ligger i din lilla säng, inkopplad med andningsstöd och syrgasslang i väggen. Du kommer inte kunna flyttas mer än någon meter.

Pappa har ingenting med sig. I och med att det alltid behöver befinna sig någon på salen kan han inte lämna för att hämta grejer på Ronald McDonald. Till slut har en sköterska tjugo minuter över för att passa dig medan pappa springer och plockar ihop lite grejer. Pappa snabbar sig så mycket han bara kan. Det ska packas med lite kläder och lite fler nappflaskor till dig, och lite kläder och andra förnödenheter till pappa. Pappa kommer till rummet på Ronald helt svettig efter språngmarschen. Mamma är fullt upp med att mata Tvåan när pappa rotar igenom hela rummet för att hitta det han behöver. Såklart nyser Ettan ut sin sond precis då. Tur i oturen är pappa där och kan hjälpa till att hålla vid en omtejpning. Efter det springer han tillbaka till Ettan.

Efter nästan nio timmar somnar du till slut litegrann. Du har varit orolig och inte kunnat somna, även om alla kan se hur trött du är. Sköterskorna var till och med inne och tarmsondade dig. Du verkar inte gilla rummet. Ingen vet heller riktigt hur länge du måste vara kvar. Det pratas om att kanske låta dig åka hem med syrgasgrimma, men det är nog ändå ganska många dagar bort. Allt beror på hur du mår och hur mycket dosändringar som ska ske med dina mediciner.

Allt blir genast mycket mer komplicerat. Även om mamma kan röra sig med Ettan i sleepcarrier och vagn, är det en tung arbetsbörda att ta samtliga matningar. Det innefattar även alla förberedelser, såsom blandning av mat och diskning av burkar och medicinsprutor. Förhoppningsvis går det att trycka in lite sömn någonstans där emellan för mamma.

Ettan är fullkomligt förtvivlad över blåset i näsan. Du har en högflödesgrimma som skickar in fuktad och syrerik luft. Den syrerika luften är en behandling för dig, den hjälper till att vidga dina blodkärl i ditt blodomlopp i lungorna. Tidigare när du hade syrgasbehandling hade du bara två liter per minut i flöde, nu har läkarna ordinerat fyra liter per minut. Det är en markant skillnad och du är konstant uppe och viftar med händer i ett tappert försök att dra ut prongarna från näsan. Ibland lyckas du också. Det är ett heltidsjobb att försöka få dig att sluta vifta.

TIll slut lyckas pappa deala med läkarna om att låta dig i alla fall få sänka flödet till två liter per minut när du äter. Vid högre flöde sväljer du bara en massa luft, och du vill inte äta på flaska för det blåser så mycket. Förhoppningsvis kommer du bli mer nöjd av att kunna äta på flaska. Då kanske du till och med kan komma till ro och sova lite mer.