Dag 171

Ettan ville verkligen inte somna. Pappa fick linda in i dig i ett örngott som en burrito. Du viftar runt med dina armar. Kanske är det din syrgasgrimma i näsan som är jobbig, kanske du bara vill protestera mot att vara på sjukhus igen. Till slut somnar du. Pappa också. Pappa sover så djupt att han stänger av alarmet för 02:00-maten i sömnen. Helt plötsligt vaknar han av ett sköterska kommer in för att ta kontroller. Det är ett märkligt fenomen att bli van vid att bli väckt av främlingar som står och tittar över en när man sover.

Det är som vanligt dags att vakna vid 07:30. Du brukar egentigen äta 08:00, men du är hungrig, något som hela korridoren nu också vet. Dagen har börjat.

Du blir av med din syresättningsmätare och EKG-telemetri. Läkarna anser dig stabil nog att enbart kontrolleras var tredje timme och vid behov. Då kopplas en syresätniningsmätare på temporärt för att läsa hur bra du syresätter dig. Du har fortfarande lågflödesgrimma på, så du är i stort sett alltid på 100%. Ibland kanske du är ned någon enstaka procent.

Idag är det mors dag. Mamma är på besök. Varken pappa eller Ettan har kunnat förbereda något till mamma, så hon har med sig eget fika till avdelningen. Tvåan mår lite bättre nu. Han är såklart också med. Ni verkar ha saknat varandra och tittar på varandra med en förvånad blick.

Mamma och pappa sitter med er i kafeterian på hjärtavdelningen. Ettan i sin sjukhussäng och Tvåan i sin sleepcarrier. En läkare nämner i förbifarten att det nu finns en plan för Ettans hemfärd. Du kommer att få tillgång till syrgas hemma, inte bara på sjukhuset. Det tar lite tid att förbereda, så de har påbörjat arbetet redan nu. Du ska också få göra ett ekokardiogram med och utan syrgas. Läkarna vill veta om din syrgasbehandling på en halv liter ren syre per minut faktiskt gör någonting för att sänka ditt tryck i lungorna, eller om du kanske kan klara dig utan den.

Ettan är mer och mer hungrig. Du har börjat vilja ha mat ganska exakt en halvtimme innan utsatt tid. Pappa får ringa på klockan varje mål. Samma sak varje gång. En ledsen Ettan som inte kan vänta en sekund till. Dur har blivit mycket piggare också. Dina vakenperioder är längre. Ibland lite väl långa kan pappa tycka. Det finns inte supermycket att underhålla dig med inne på rummet. Det roligaste du vet är att titta på när figurerna i mobilen som hänger över din säng dansar runt. Men det kräver att pappa sitter och snurrar och snurrar, annars blir det protester direkt.